- Project Runeberg -  Mysterier /
84

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84 Mysterier

kunde ju bara pröva honom. Men han kunde icke berätta
denna dröm, hon måste tro honom.

Javisst, men något annat då. Vi be er allesammans.

Han dugde inte till det, inte i kväll. Förlåt.

Därpå föllo några likgiltiga ord, ett par barnsliga
frågor och svar, rent nonsens. Dagny sade:

Ni kunde göra allt möjligt för fröken Andresen, vad
kunde ni då göra, till exempel?

Man skrattade åt detta infall, och Dagny skrattade även
själv. Efter en stunds betänkande sade Nagel:

Er kunde jag göra något elakt för.

Något elakt för mig, vad? Låt oss höra. Ett mord
till exempel?

Ja då. Jag kunde mörda en eskimå och flå skinnet av
honom till en portfölj åt er.

Ser ni! Men fröken Andresen då, vad kunde ni göra
för henne? Något oerhört vänligt?

Ja, det kunde jag kanske, jag vet inte. Apropos, detta
med eskimån har jag sett någonstädes. Ni ska inte tro,
att det är min egen uppfinning.

Paus.

Ni äro ena vidunderligt snälla människor, sade han
sedan. Ni vilja hela tiden att jag skall göra mig gällande
och prata mitt lilla prat framför alla andra. Bara för
att jag är främling.

Adjunkten stal sig till att se på klockan.

Så mycket ni vet det, sade frun, ni får inte gå innan
min man kommer tillbaka. Strängeligen förbjudet, hitta
på vad ni vill, men ni får inte gå.

Så kom det kaffe, och sällskapet blev genast livligare.
Advokaten, som hade suttit och diskuterat med den unge
kandidaten, sprang upp, lätt som en fjäder, den tjocke
mannen, och slog hänfört ihop händerna; till och med
kandidaten gned sina fingrar och gick bort till pianot
där han slog an ett par ackord.

Ack ja, ropade värdinnan, hur kunde vi glömma att ni
spelar! Nu måste ni fortsätta, jo, det måste ni!

Och kandidaten ville i grund och botten gärna spela.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free