Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Mysterier
Hon skrattade och svarade:
Ja, ja tack, om ni vill vara det så.
Nu väntade han bara på doktorn för att komma
därifrån. Vid utsikten till denna tur genom skogen blev han
livligare än förut, pratade om allt möjligt, fick alla att
skratta och var utsökt älskvärd. Han var så hänryckt, så
full av lycka, att han även lovade att se till fru Stenersens
trädgård och, då han var halvt fackman, undersöka
jordmånens beskaffenhet i trädgårdens nedre hörn, där den
sjuka vinbärsbusken stod. Jo, han skulle nog få bukt med
lusen, om han så skulle läsa över den, besvärja den.
Kunde han trolla också?
Han fuskade i litet av varje. Här skulle man till
exempel se, att han bar en ring, en obetydlig ring av järn, men
med den underbaraste förmåga. Kunde man tro det, när
man såg den? Men förlorade han ringen en kväll
klockan tio, så måste han leta rätt på den innan tolv, annars
gick det galet för honom. Han hade fått den av en
urgammal grek, en köpman i Pireus. Ja, han hade ju gjort
mannen en gentjänst och till på köpet förärat honom litet
tobak för ringen.
Men trodde han verkligen på den?
Ja litet. Sannerligen! Den hade gjort honom frisk en
gång.
En hund hördes tjuta i riktning mot sjön. Frun såg
på klockan, jo, det var doktorn, hon kände igen hunden.
AÅ, det var bra, klockan var tolv, och han var redan
tillbaka igen! Hon ringde och fick in mera kaffe.
Jaså, det är en sådan utmärkt ring, herr Nagel? Och
ni tror så säkert på den?
Ganska säkert. Det ville säga: han hade goda skäl för
att icke helt och hållet tvivla på den. Ja, kunde det inte
vara likgiltigt vad man trodde på, alldenstund man själv,
i sitt inre, höll det ena för lika gott som det andra?
Ringen hade hjälpt honom för nervositet, hade gjort honom
frisk och stark.
Frun skrattade ett tag, sedan började hon att häftigt
motsäga honom. Nej, hon kunde inte stå ut med att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
