Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 87
den sortens blaserade prat — förlåt, hon kallade det
blaserat prat — och hon kände sig säker på att herr Nagel
inte menade vad han sade. När man hörde sådant av
bildade människor, vad kunde man inte då vänta av
menige man? Var skulle man hamna? Då kunde ju också
doktorerna packa ihop?
Nagel försvarade sig. Jo, det ena var nästan lika gott
som det andra. Det var viljan, det var tron och
dispositionen det kom an på hos patienten. Men doktorerna
behövde inte packa ihop de heller, de hade sin menighet, sina
troende, de också, de hade de bildade människorna, och de
bildade människorna botades av mixtur, medan kättarna,
menige man, botades av järnringar, brända människoben
och kyrkogårdsjord. Såg man icke exempel på att
patienter kommo sig av rena vattnet, om man bara inbillade
dem att det var ett utsökt läkemedel? Vilka erfarenheter
hade man inte bland annat från morfinsjuka? Då man
upplevde dylika märkliga händelser, då kunde också den
icke-doktrinära människan bedja fan anamma sig och
proklamera sin oavhängighet i tron på läkarevetenskapen.
Nå, men förresten skulle man för all del inte tro att han
förstode sig på dessa saker, han var inte fackman och hade
inga kunskaper. Och först och främst var han också på
så gott humör, att han inte heller ville förstöra humöret
för andra. Doktorinnan måste verkligen ursäkta honom,
allesammans måste ursäkta honom.
Han såg varje ögonblick på klockan och knäppte redan
igen sin jacka.
Mitt i detta samtal kom doktorn neddimpande. Han var
nervös och missmodig, hälsade godafton med forcerad
livlighet och tackade sina gäster för att de inte gått ännu.
Nåja, adjunkten fanns det ingen råd med, och frid vare
med honom; men annars var sällskapet fulltaligt. Ja, det
var en strid i denna världen!
Nu började han tala om sitt sjukbesök, som hans vana
var. Hans sura min hade sin orsak i att hans patienter
hade svikit hans förväntningar, de hade uppfört sig som
åsnor och idioter, han skulle kunna önska dem i arrest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
