Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Mysterier
Ett sådant hem som det han nu hade varit i! Hustrun
sjuk, hustruns far sjuk, hustruns son sjuk; och där var
en lukt i hela huset. Nå, men resten av familjen frisk
och rödblommig likafullt, småbarnen alldeles genomfriska.
Det var obegripligt, fabelaktigt; nej, han förstod det inte!
Där låg den gamle gubben, hustruns far, med ett huggsår
så stort som så. Så hade man skickat bud efter en kvinna
med huskur, och hon hade då stannat blodet, mycket
riktigt, men vad hade hon stannat det med? Upprörande,
straffbart; det kunde inte beskrivas, så det luktade om
det; å, det var så att man kunde storkna! Och dessutom:
vid första bästa tillfälle kallbrand i såret. Ja, hade han
inte kommit dit i kväll, så Gud vet! Jo, man skulle
utvidga kvacksalvarlagen, det skulle man verkligen göra, och
sätta den i händerna på sådant folk... Nå, blodet hade
stannat. Men så kommer sonen, en vuxen son i huset,
en lång svinpäls, som hade ådragit sig utslag i ansiktet.
Jag hade givit honom salvorna förut och uttryckligen sagt:
den gula salvan en — en — timme och den vita salvan,
zinksalvan, resten av dygnet. Vad gör han? Tar
naturligtvis fel salva, använder den vita en timme och den gula,
som bränner och svider som ett helvete, tar han hela
dagen och hela natten. Med detta håller han på i två
veckor. Men det egendomligaste är i alla fall: Karlen kom
sig, kom sig trots sin dumhet; han blev frisk! En oxe, en
stut, som kommer sig, vad fan han än använder! Han
presenterar sig för mig i kväll med en kind och ett tryne,
som det inte finns en rynka på. Tur, svinaktig tur!
Mannen kunde ha gjort sig omöjlig i ansiktet för långa tider,
men tro inte han dånade för det... Så är det pojkens
mor, hustrun i huset. Hon är sjuk, utkörd, matt, lider
av svindel, nervositet, dålig aptit, susningar. Bad! säger
jag, bad och kalla avrivningar, för fan! Koka en kalv
och ät lite kött på er, slå upp fönstren och få litet luft,
kasta bort den där boken, Johan Arendt, kasta den i
spisen, och så vidare, men framför allt bad och avrivningar
och bad igen, annars hjälper inte min medicin. — Nå,
kalven hade hon inte råd till, och det kan så vara; men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
