Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 97
tvärsäker, så orygglig, att den fick henne att vackla. Hon
kände sig kränkt av att bli tilltufsad på detta sätt. I sin
upphetsning gick hon och slog sig i handen med
parasollen.
Han blev mycket olycklig och sade många hjälplösa och
lustiga ord därom. Till sist måste hon skratta igen och
låta honom förstå att hon inte tog honom på allvar. Han
var omöjlig, förblev omöjlig och ville vara omöjlig. Ja,
var så god, om han tyckte det var så trevligt. Men inte
ett ord mera om denna fixa idé, inte ett ord...
Paus.
Minns ni, sade han, att det var här jag träffade er
första gången. Aldrig skall jag glömma hur félik ni var
när ni flydde. Som en älva, en syn ... Men nu skall
jag berätta en saga för er, som jag har upplevat.
Det var förresten bara ett fragment av en upplevelse,
det var snart berättat. Han satt en gång på sitt rum, det
var i en liten stad, det var inte i Norge, det kunde göra
detsamma var det var någonstädes; för att uttrycka sig
så kort som möjligt, så satt han en mild höstafton på
sitt rum. Det var åtta år sedan, det var år 1883. Han
satt med ryggen mot dörren och läste i en bok.
Hade ni lampan tänd?
Javisst, det var kolmörkt ute. Jag satt och läste. Då
går det någon utanför, jag hör tydliga steg i trappan, jag
hör också att det knackar på hos mig. Stig in! Ingen
kommer. Jag öppnar dörren; ingen utanför. Det står
ingen där utanför. Jag ringer på tjänsteflickan. Hade
någon gått uppför trappan? Nej, ingen hade gått uppför
trapporna. Gott, god natt! Flickan går.
Jag sätter mig på nytt att läsa. Då känner jag en
fläkt, en vindpust, som av en människas andedräkt, och
jag hör att det viskar: Kom! Jag ser mig om; det finns
ingen där. Jag läser igen, blir förargad och säger: Fan!
Då ser jag med ens bredvid mig en liten blek man med
rött skägg och ett torrt, styvt hår som står rätt i vädret;
mannen står på min vänstra sida. Han blinkar åt mig
Mysterier. T 1*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
