Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 101
summat något genom den och ångrar inte att jag träffade
dig. Seså, jag är glad och belåten, skratta nu du också!
Men hon skrattade icke, hon sade:
Tag av dig skorna. Du får icke gå härifrån i natt, jag
skall torka dina kläder.
Jag såg ner på mina kläder, de voro dyvåta, mina skor
kippade av vatten. Jag gjorde som hon sade och drog
av mig skorna och gav henne dem. Men då jag hade gjort
detta, blåste hon ut lampan och sade:
Kom!
Vänta litet, sade jag och hejdade henne. När jag inte
skall sova här, varför vill du då att jag skall taga av
mig skorna redan nu?
Det får du inte veta, svarade hon.
Och jag fick inte veta det.
Hon förde mig ut genom dörren, in i ett mörkt rum;
där hördes ett ljud som om någon nosade efter oss, och
jag kände en mjuk hand på min mun, och flickans röst
sade högt:
Det är jag, fader. Främlingen är borta — borta.
Men ännu en gång hörde jag att den vanskapade dåren
vädrade efter oss.
Vi gingo uppför en trappa, hon höll mig i handen, och
ingen av oss talade. Vi trädde in i ett nytt valv, där icke
en ljusstråle syntes, överallt var där svart natt.
Tyst! viskade hon, här är min säng.
Och jag famlade efter sängen och fann den.
Tag nu av dig dina andra kläder också, viskade hon
igen.
Jag tog dem av mig och gav henne dem.
God natt! sade hon.
Jag höll henne kvar och bad henne stanna: Vänta litet,
gå inte. Nu vet jag, varför du lät mig ta av mig skorna
därnere; jag skall vara så tyst, din fader har inte hört
mig — kom!
Men hon kom inte.
God natt! sade hon åter och gick...
Paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
