- Project Runeberg -  Mysterier /
117

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÖysterier 117

och eländig mot väggen. Den hade rött plyschöverdrag
på sitsen.

Om jag bara kunde lugna er, fröken! sade Nagel igen.
Det är sannerligen inte alltid man blir så rädd för mig
när jag kommer in någonstädes, hehehe; det är nämligen
inte första gången jag är inne hos folk här i staden; det
är inte bara er jag har hemsökt. Jag går från hus till
hus, jag försöker överallt, ja ni har kanske hört talas om
det? Inte? Men det är i alla fall så. Mitt yrke för det
med sig, jag är nämligen samlare, jag samlar alla slags
gamla saker, jag köper upp antikviteter och betalar dem
efter vad de äro värda. Ja, bli nu inte förskräckt, fröken,
jag stjäl inte något med mig när jag går, hehehe, jag har
på det hela taget inte den ovanan. Ni skall bara vara
lugn. Får jag inte köpa något i godo, så kan det inte
hjälpas.

Men jag har inga gamla saker, sade hon slutligen, och
hon såg alldeles förtvivlad ut.

Det säger man alltid, svarade han. Nå, jag instämmer
i att det finns saker som man kan ha fått kära och som
man därför ogärna vill skiljas från, saker som man har
varit van att ha omkring sig i alla sina dagar, arv från
ens föräldrar eller till och med farföräldrar. Men å
andra sidan stå nu dessa möbler där och duga ingenting till;
varför skola de upptaga platsen och binda pengarna? De
gömma nämligen på många nätta slantar, dessa onyttiga
familjeklenoder, och till sist falla de alldeles ihop och
måste bäras upp på vinden. Varför inte då hellre sälja
dem medan det är tid? En del människor bli onda när
jag kommer, och svara mig att de hålla sig inte med några
gamla saker — gott, var och en har sin smak, jag bockar
och går. Det finns ingenting att göra åt den saken.
Andra människor bli skamsna och gruva sig för att visa mig
en stekpanna utan botten, till exempel. De förstå sig inte
bättre på det. Men detta är nu isynnerhet de enfaldiga
själarna, som inte ha reda på hur högt utvecklad
samlarvurmen blivit. Jag säger uttryckligt vurm, jag erkänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free