- Project Runeberg -  Mysterier /
133

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 133

och helst så snart som möjligt, låt oss säga i slutet av
veckan. Vad tycker ni om det?

Nagel drack på nytt, drack två stora glas. Inte heller
på detta svarade Minuten något. Hans första barnsliga
glädje var uppenbarligen borta och han tycktes lyssna till
sin värds prat av bara hövlighet. Han avböjde alltjämt
att dricka något.

Ni har med ens blivit så förbluffande tyst, sade Nagel.
Det är mycket löjligt, men vet ni att ni i detta ögonblick
ser ut som om ni kände er stött av något, träffad av ett
ord, en antydan. Ja, har man hört på maken, träffad
av något! Jag lade märke till att ni hajade till en smula
just nu. Jaså, inte det; då tog jag väl fel då! Har ni
någonsin tänkt er hur en hemlig förfalskare måste vara
till mods den dagen en detektiv lade sin hand på hans
axel och såg honom in i ögonen, utan att säga något?...
Men vad skall jag ta mig till med er, ni blir mer och mer
melankolisk och inbunden? Jag är nervös i dag och pinar
livet ur er, men jag måste prata, det är nu en gång min
vana när jag är full. Och ni får inte gå er väg, för då
blir jag tvungen att prata en timme med Sara, med pigan,
och det är kanske inte passande, för att inte tala om att
det är tråkigt. Tillåter ni mig att berätta en liten
tilldragelse för er? Min berättelse är utan betydelse, men
den kunde kanske muntra upp er litet, på samma gång
som den skulle visa min förmåga att förstå mig på
människor. Hehehe, ni skall nämligen veta, att om det finns
någon som inte kan genomskåda människor, så är det jag
— om nu denna upplysning kan pigga upp er. Kort och
gott: Jag kom en gång till London — ja, det var förresten
för tre år sedan, inte längre — och där stiftade jag
bekantskap med en ung, hänförande dam, en dotter till den
man som jag hade litet affärer med. Jag lärde känna
damen tämligen väl, vi voro dagligen tillsammans i tre
veckor och blevo goda vänner. En eftermiddag skall hon
visa mig London och vi gå således ut, bese muséer,
konstsamlingar, praktbyggnader och parker, och det blev afton
innan vi begåvo oss på hemvägen. Emellertid har naturens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free