Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Mysterier
ligen som om det började blomma inom mig. Vad det är
underligt! Vet ni, att jag har drivit omkring utanför ert
hem om nätterna för att om möjligt få se en skymt av er
i ett fönster, att jag har legat på knä här i skogen och
bett till Gud för er, jag, som inte ens tror något vidare
på Gud? Ser ni aspen där? Jag valde att stanna just
här nu, därför att just vid den aspen har jag legat på
knä flera nätter, upplöst i förtvivlan, dum och förlorad,
bara för att ni aldrig kom mig ur tankarna mera.
Härifrån har jag sagt god natt till er var afton, jag har legat
och bett vinden och stjärnorna att hälsa er, och jag tror
att ni måste ha känt det i sömnen.
Varför har ni nu gått och sagt mig allt detta? Vet ni
då inte, att jag...?
Jo, jo! avbröt han utom sig av sinnesrörelse. Jag vet
också vad ni tänker säga: Att ni är en annans för länge
sedan, och att jag alltså är en ohederlig person, som
tränger mig emellan nu efteråt, när allt är försent — varför
skulle jag inte veta det? Ja, varför har jag väl sagt er
allt detta. Nåväl: för att påverka er, för att göra intryck
på er och bringa er att tänka på det. Vid Gud, jag talar
sanning nu, jag kan inte annat. Jag vet att ni är förlovad,
att ni har en fästman som ni är kär i, och att jag alltså
inte kan komma någon vart; ja, men likafullt ville jag
försöka med att påverka er litet, jag ville inte uppgiva
allt hopp. Tänk er den tanken: Att uppgiva allt hopp, så
kanske ni kan förstå mig bättre. När jag för en stund
sedan sade, att jag visste att jag ingenting skulle vinna
med detta, så ljög jag ju. Jag sade det också bara för
att på förhand lugna er och vinna tid, så att ni inte skulle
bli alltför ängslig med detsamma. Kära ni, pratar jag
sådant tokeri? Det är inte min mening att säga att ni
någonsin låtit mig hoppas något, och jag har verkligen inte
heller inbillat mig, att jag skulle kunna slå någon ur
brädet. Ack, det har aldrig fallit mig in en gång. Men jag
har i tröstlösa timmar tänkt för mig själv: Ja, hon är
förlovad, och hon reser snart, farväl; men hon är ju inte
absolut förlorad ännu, hon är ännu icke faren, icke gift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
