- Project Runeberg -  Mysterier /
159

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 159

Gossen min, du har samma röda mun ännu! Jag tänkte
på så mycket ombord, jag tänkte: Månne hans mun är
lika röd ännu?... Vad dina ögon fladdra omkring! Du
är väl inte otålig, säg? Annars är du den samme, men
dina ögon fladdra verkligen, som om du sutte och
funderade på hur du skulle kunna bli av med mig fortast
möjligt. Låt mig hellre sitta på stolen bredvid dig, det tycker
du nog bättre om, inte sant? Jag har så mycket, så
mycket att tala med dig om, och jag måste skynda mig, för
snart går ångbåten, och nu sitter du och förvirrar mig
med din likgiltiga min. Vad skall jag säga för att få dig
att höra riktigt noga på vad jag säger? Du är i grund
och botten inte ett dugg tacksam för att jag kommit ihåg
denna dag och kommit hit upp... Har du fått mycket
blommor? Ja, det har du väl. Fru Stenersen har väl
också kommit ihåg dig? Säg mig, hur ser hon ut, denna
fru Stenersen, som du går och är agronom åt? Hahaha,
nej, din make!... Jag hade också velat taga med mig
några blommor till dig, om jag hade haft råd, men jag
är för fattig just nu... Herre Gud, hör du litet på mig
dessa fattiga minuter, vill du inte det? Vad allt ändå är
förändrat nu! Minns du en gång — men det minns du
naturligtvis inte, och det är onödigt att påminna dig om
det; men en gång kände du igen mig på långt avstånd
bara på min hattfjäder och kom springande så snart du
såg den. Du vet mycket väl att det är sant, gör du inte?
det hände en gång på Fästningsvallen. Men nu minns jag
inte längre varför jag talar om detta med hattfjädern,
Herre Gud, jag har glömt vad jag skulle använda det till
emot dig, fast det var ett bra argument... Vad nu?
Varför springer du upp?

Han reste sig, gick på tå över golvet och slet upp
dörren med ett ryck.

Man ringer och ringer på er i matsalen, Sara! sade han
ut genom dörren.

Odch då han åter kom tillbaka och satte sig på stolen,
nickade han till Kamma och viskade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free