Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Mysterier
vad så mången gubbe gjort före honom och så mången
gubbe skall göra efter honom. Det är bara det.
Låt mig nu bara — för att inte göra mera väsen —
påminna er om att Tolstoy har visat sig som en sann vän
till de fattiga och förtrampade, skulle inte detta ha det
minsta att säga? Visa mig den herreman här hos oss
som på samma sätt som han tagit sig an de små i
samhället. Det är ett ganska uppblåst betraktelsesätt detta,
tycker jag. Bara därför att Tolstoys lära inte efterleves,
så skall den ställas i klass med dårarnas.
Bravo, doktor! bölade adjunkten igen, eldröd i ansiktet.
Bravo! Men säg det bittrare, säg det grovt. En var har
sin mening. Ett uppblåst betraktelsesätt, i sanning ett
uppblåst betraktelsesätt av er! Jag skall bevisa det...
Skål! sade Nagel, låt oss inte glömma vad vi äro här
för. Vill ni verkligen säga, doktor, att det att ge bort en
tiorubel, när man har en rund miljon kvar, är värt någon
beundran? Jag förstår inte er och annat folks tankegång,
jag måste vara inrättad på annat sätt. Om man krävde
mitt liv för det, så skulle jag ändå inte kunna inse att
någon — allraminst en rik man — förtjänar beundran för
att han ger en allmosa.
Det är bra! anmärkte advokaten retsamt. Jag är
socialist, det är min ståndpunkt.
Men detta irriterade doktorn, han vände sig till Nagel
och bröt ut:
Törs jag fråga, har ni verkligen så noga reda på hur
många och hur stora allmosor Tolstoy ger på år och dag?
Det bör ändå vara någon gräns för vad man kan säga,
även i ett ungkarlslag.
Och för Tolstoy, svarade Nagel, ställde det sig
sålunda: Det måste vara en viss gräns för hur mycket jag ger
bort. Försåvitt han inte låter sin hustru taga skulden
på sig för att han inte ger bort mera! Hehehe, nå, men
det hoppa vi över... Men hör nu: Ger man då verkligen
bort en krona därför att man är god eller därför att man
menar att göra en god och moralisk gärning med det?
Vad jag tycker att detta betraktelsesätt är naivt! Det finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
