Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 179
på att tala om litteratur. Doktorn hörde på med blott
halvöppna ögon och utan att längre säga ett ord. Strax
efter sov även han.
Kandidaten var mycket beläst och höll på Maupassant:
Man måste säga att Maupassant hade trängt innerst in i
kvinnans hemligheter, och som kärlekens diktare var han
ouppnådd. Vilken djärvhet i att skildra, vilken
vidunderlig kunskap om människohjärtat! Men Nagel svarade
löjligt uppbrusande, slog handen i bordet, skröt, angrep
våldsamt författarna och skonade endast några få från döden.
Hans bröst tycktes under all denna häftighet häva sig
fullkomligt ärligt och han hade fragga om munnen:
Diktarna! Hehe, jo man måste säga att de hade trängt
innerst in i människohjärtat! Vad voro diktarna, dessa
struntviktiga väsen som hade förstått att klå åt sig
sådan makt i det moderna livet, vad voro de? Jo, utslag,
skabb på samhällskroppen, uppsvällda och irriterande
skäggfinnar som man måste behandla försiktigt, taga på
med varsamhet och pietet, annars levde de som
galningar, för de tålde inte hård behandling! Jo då, diktarna
måste man absolut göra väsen av, isynnerhet av de
dummaste, de minst mänskligt utvecklade, struntgubbarna, för
annars kuskade de iväg utomlands! Hehe, utomlands, ja!
Å du gode Gud, vilken kostlig komedi! Och fanns det
en diktare, en verklig extatisk sångare med toner i bröstet,
så kunde man bedja fan ta sig om han inte blev ställd långt
efter en grov bokförfattarehantverkare som Maupassant.
En man som hade skrivit mycket om kärlek och visat att
han kunde snickra till böcker; jo, rätt skall vara rätt!
Ack, en liten klart tindrande stjärna, en verklig diktare
så långt han nådde, Alfred de Musset, hos vilken kärleken
icke är en brunstig rutin, utan en spröd och brinnande
vårton i hans människa, och hos vilken orden formligen blossa
i raderna, denne diktare har kanske icke hälften så många
troende på sin sida som lilla Maupassant med sin
utomordentligt grova och själlösa lårpoesi...
Nagel gick över alla gränser. Han fann även anledning
att kasta sig över Victor Hugo och gav för övrigt de stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
