Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Mysterier
sta världsförfattarna fan med fett på. Fick han kanske
lov att komma med ett enda litet prov på en dylik
världsförfattares ihåliga poetiska bölder? Giv akt: ”Vore ditt
stål lika skarpt som ditt sista nej l” VäVad tyckte man,
klingade det inte skönt! Vad tycker ni, herr Grögård?
Nagel såg i detsamma på Minuten med en
genomborrande blick. Han fortfor att stirra på honom, och han
upprepade ännu en gång, fortfarande med ögonen fästade
på Minutens ansikte, denna fnoskiga rad. Minuten
svarade icke, hans blå ögon öppnade sig alldeles förfärade
och han drack i sin förvirring en stor klunk ur sitt glas.
Ni nämnde Ibsen, fortfor Nagel, alltjämt lika upphetsad
och utan att Ibsens namn blivit nämnt. Enligt hans
mening fanns det bara en diktare i Norge, och det var icke
Ibsen. Nej, det var det icke. Man talade om Ibsen som
tänkare; var det inte bäst att skilja litet på populärt
resonemang och verkligt tänkande? Man talade om Ibsens
berömmelse, slog oss om öronen med hans mod; var det
inte bäst att skilja litet på det teoretiska och praktiska
modet, på den oegennyttiga, hänsynslösa revolutionsviljan
och den husliga upprorsdjärvheten? Den ena strålar i
livet, den andra förbluffar på teatern. Den norske
författare som inte blåste upp sig och förde en knappnål som
en lans var ju inte en norsk författare; en eller annan
grindstolpe måste man ha att skubba sig emot, annars blev
man inte ansedd som en djärv krabat. Ja, det var
verkligen högst angenämt att betrakta allt på avstånd. Det
var nämligen ett tumult och ett mannamod som i en
napcoleonsk träffning, men en fara och en risk som i en fransk
duell. Hehehe... Nej, en man som ville revoltera, han
fick inte vara ett litet skrivande kuriosum, blott och bart
ett litterärt begrepp för tyskar, utan en sprakande,
handlande människa i livets tummel. Ibsens revolutionsmod
skulle sannerligen aldrig föra sin man ut på svag is; detta
med torpeden under arken var en stackars
departementsteori, jämförd med den levande och flammande
bedriften. Hade herrarna hört när man rivit itu lärft någon
gång? Hehehe, ett ganska imponerande ljud!... Nå, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
