Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Mysterier
Minuten drog på munnen och skakade på huvudet.
Nej, svarade han.
Inte smakat den en gång? Flaskan skall vara halvfull;
får jag se. 1
Och Minuten lät honom se att flaskan ännu var
halvfull.
Gott! Och klockan är åtta? Då är det dags att stiga
upp... Medan jag kommer ihåg det, Grögård, kan ni
skaffa mig en violin till låns? Jag ville försöka om jag
kunde lära mig att ... Nå, dumheter! Sanningen är den:
Jag vill köpa en violin, jag vill ge den till en bekant; det
är inte för eget bruk jag vill ha den. Så ni måste
verkligen skaffa mig en violin, var ni än tar den ifrån.
Minuten skulle göra allt han kunde.
Tusen tack. Så tittar ni väl in till mig igen, när ni
får lust; ni vet vägen. God morgon!
En timme senare var Nagel redan inne i
prästgårdsskogen. Marken var ännu våt efter regnet på kvällen och
solen värmde icke mycket. Han satte sig på en sten och
höll skarp utkik utåt vägen. Han hade sett ett par kända
fotspår i det mjuka gruset, han var nästan övertygad om
att det var Dagnys fotspår och att hon hade gått in till
staden. Han väntade ganska länge förgäves, bestämde
sig slutligen att gå henne till mötes och reste sig från
stenen. 1
Och han hade verkligen icke tagit fel, redan i
skogsbrynet mötte han henne. Hon bar en bok, det var Skrams
”Gertrude Colbjörnsen”.
De talade först en stund om boken, så sade hon:
Kan ni begripa ... vår hund är död?
Är den det? svarade han.
För några dagar sedan. Vi hittade honom stendöd.
Jag förstår inte, hur det kan ha gått till.
Men tänk, jag tyckte alltid att det var en ytterst äcklig
hund ni hade; ja, förlåt, men en av dessa doggar med
trubbnäsa och ett oförskämt människoansikte. När han
såg på en, så hängde mungiporna långt ner som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
