Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 185
burit på hela världens grämelse. Jag är rent ut sagt glad
över att han är död.
Fy skäms på er...
Men han avbryt henne nervöst, ville genast av en eller
annan orsak komma ifrån detta samtal om hunden och
slog bort alltihop. Han gav sig till att tala om en man,
som han en gång hade träffat och som sannerligen var
något av det löjligaste en kunde träffa på. Mannen
s-stammade lite grand, och det stack han inte under stol
med; nej nå, han s-stammade snarare litet mer än han i
själva verket behövde för att riktigt lägga i dagen sitt
lyte. Han hade de besynnerligaste idéer om kvinnan.
Förresten brukade han berätta en historia från Mexico, som
i hans mun blev obeskrivligt rolig: Det var en vinter
med rasande köld, termometrarna sprucko gladeligen och
människorna höllo sig inne dygnet om. Men en dag skulle
han till grannstaden, han gick genom ett öde landskap,
endast här och där stod en stuga, och blåsten piskade
honom olidligt i ansiktet. Bäst som han gick, kommer
där i denna desperata kyla en halvnaken kvinna utfarande
ur en av stugorna och ger sig till att springa efter honom;
hon skriker hela tiden: Ni har frost på näsan! Akta er,
ni har fått frost på näsan! Kvinnan hade en skopa i
handen och gick med uppkavlade ärmar. Hon hade sett
denna främmande man gå förbi med en frostros på näsan
och hon hade hals över huvud sprungit ifrån sitt arbete
för att varsko honom därom. Hehe, har man hört
maken! Och där står hon själv med uppkavlade ärmar i
blåsten, medan hela hennes högra kind efter hand
överdrages av vitt och blir en enda ohygglig frostros!
Hehe, det är alldeles otroligt!... Men trots detta och
flera andra exempel på kvinnlig uppoffring var denne
stammande man likväl högst omedgörlig i det kapitlet.
Kvinnan är en kuriös och omättlig varelse, sade han till
mig, utan att förklara varför hon just var kuriös och
omättlig. Det är alldeles otroligt vad hon kan inbilla
sig, sade han. Och han berättade: Jag hade en vän som
förälskade sig i en ung dam; hon hette förresten Klara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
