Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Mysterier
len där. Se på den! Förstår ni er på en pärla, en alldeles
enastående holländare? Jag säljer den inte för en
förmögenhet, vid Gud om jag det gör! Och av denna
anledning ville jag så gärna dricka ett glas med er, om ni
inte har något emot det. Får jag ringa? Inte? Men
plakaten kan ni ju slå upp i morgon... Nej, jag kan
sannerligen inte glömma min stora tur i dag! Ni vet kanske
inte, att jag är samlare efter ringa förmåga och att jag
uppehåller mig även här för att nosa upp rariteter! Jag
har kanske inte ens berättat om mina koskällor för er?
Nej men Herre Gud, då har ni ju inte något begrepp
om vad jag är för en karl. Naturligtvis är jag agronom,
men jag har ju också mina sidointressen. Jo, till dato
har jag tvåhundrasextiosju koskällor. Det är tio år
sedan jag började att samla dem, och nu har jag gudskelov
en samling av hög rang. Och stolen här, vet ni hur jag
fick klorna i den? Slump, svintur! Jag går på gatan en
dag, jag passerar en liten stuga nere vid kajen, och av
gammal vana kikar jag litet snett in genom fönstret
medan jag går förbi. Då hejdar jag mig med ens, jag får
syn på stolen och ser genast vad den är värd. Jag
knackar på och stiger in i stugan, en åldrande, vithårig dam
tar emot mig ... ja, vad var det hon hette nu? Nå, det
kan ju också göra detsamma, ni känner henne kanske inte
ändå; fröken Gude var det visst, Martha Gude eller
något liknande... Nåväl, hon vill inte alls göra sig av med
stolen, men jag lirkar ju med henne så länge, att jag till
sist får bestämt löfte på den, och i dag hämtar jag den
alltså. Men det bästa av alltsammans är, att jag fått den
för ingenting, hon gav mig den gratis. Ja, jag slängde
ju ett par kronor på bordet för att hon inte skulle ha
något att ångra, men stolen är värd hundratals kronor. Jag
ber er att behålla detta för er själv; man skulle ju annars
med nödvändighet få dåligt rykte om sig. Jag har heller
ingenting att förebrå mig. Fröken ifråga förstod sig inte
på köpet, och jag som fackman och köpare hade ingen
skyldighet att se på hennes fördel. Inte sant, man skall
väl inte vara dum, man skall passa tillfällena, det är kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
