Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 207
pen för tillvaron... Men kan ni verkligen avböja att
dricka ett glas vin, när ni hör hur det hänger ihop?
Minuten höll fast vid att han måste iväg.
Det var tråkigt, fortsätter Nagel. Jag hade glatt mig
åt att få en pratstund med er. Ni är den enda karl på
platsen, som jag fattar intresse för så snart jag ser er,
den enda, som jag så att säga har ett gott öga till. Hehe,
gott öga till, alltså. Ni heter ju till på köpet Johannes?
Min käre vän, det har jag vetat länge, utan att någon
berättat de för mig förrän i afton... Ja, låt mig nu
bara inte skrämma er igen. Det är min nedriga olycka,
att jag alltid gör folk rädda för mig. Jo, neka inte för
det, ni stirrade verkligen en smula förfärad på mig ett
ögonblick, fast jag inte precis vill påstå att ni också
hajade till...
Nu hade Minuten kommit till dörren. Han tycktes
vilja göra pinan kort och lämna huset med detsamma.
Samtalet blev också mer och mer obehagligt.
Är det den sjätte juli i dag? frågar Nagel plötsligt.
Ja, svarar Minuten, det är den sjätte juli. Därmed
lägger han handen på dörrvredet.
Nagel går långsamt bort till honom, går honom tätt
inpå livet, stirrar honom in i ögonen och lägger samtidigt
sina händer bak på ryggen. Medan han står i denna
ställning, säger han med viskande röst:
Och var höll ni hus den sjätte juni?
Minuten svarar inte, inte ett ord. Slagen av förfäran
för dessa stirrande ögon och den hemlighetsfulla
viskningen, ur stånd att förstå denna lilla infernaliska fråga om
en dag, en dato för en månad sedan, sliter han hastigt
upp dörren och tumlar ut i förstugån. Här snurrar han
runt ett ögonblick och hittar icke trappan, och under tiden
står Nagel i dörren och ropar efter honom:
Nej, nej, detta är för galet; jag ber er att glömma det!
Jag skall förklara det för er en annan gång, en annan
gång...
Men Minuten hörde ingenting. Han var redan nere i
förstugan innan Nagel hade talat slut, och därifrån sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
