Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Mysterier
han — utan att se varken åt höger eller vänster — ut på
gatan, nedåt torget, bort till den stora vattenposten, där
han vek in på första bästa tvärgata och försvann.
En timme senare — klockan var tio — tände Nagel en
cigarr och gick ut. Staden hade ännu icke gått till vila,
på vägen utåt prästgården syntes en mängd promenerande,
som rörde sig fram och tillbaka i sakta mak, och runt
omkring på gatorna genljödo ännu skratt och skrik från
lekande småbarn. Kvinnor och män sutto ute på trapporna
och talade stilla med varandra i den milda kvällen; då och
då ropade de tvärs över gatan till grannarna och fingo
ett vänligt svar tillbaka.
Nagel gick nedåt bryggorna. Han såg Minuten gå och
klistra upp affischer på posthuset, på banken, på skolan
och på fängelset. Hur omständligt och samvetsgrannt
han gjorde det! Hur flitigt han arbetade, utan att bry
sig om tiden, fast han kunde behöva gå till vila! Nagel
gick tätt förbi honom och hälsade, men stannade icke.
Då han hade kommit nästan ned till bryggorna, blev
han tilltalad av en röst bakom sig; Martha Gude hejdar
honom och säger alldeles andtruten:
Förlåt! Ni har givit mig för mycket pengar.
God afton! svarar han. Är ni också ute och går?
Nej, jag har varit uppe i staden utanför hotellet, jag har
väntat på er. Ja, ni har givit mig för mycket pengar.
Skola vi nu börja denna komedi igen?
Men ni har räknat fel! skriker hon bestört. Det var
mer än tvåhundra i småsedlar.
Nå, på det viset! Jaså, det var verkligen några kronor
för mycket, ett par kronor mer än tvåhundra? Skönt, det
kan ni ju ge mig tillbaka nu då.
Hon börjar knäppa upp sitt livstycke, men hejdar sig
med ens, ser sig omkring och vet inte vad hon skall göra.
Så bad hon på nytt om ursäkt: Det var så mycket folk,
hon kunde kanske inte ta upp pengarna här på gatan, hon
hade dem så väl gömda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
