- Project Runeberg -  Mysterier /
211

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterier 211

på många, många år, det var så ovant för henne. Ja,
hon skulle nog uppföra sig fint...

Det stora barnet, hon lovade till och med att uppföra
sig fint fast han icke hade bett henne därom.

XVI.

Totsdagen kom, det regnade litet, men basaren öppnades
i alla fall på aftonen under full musik och den största
tillströmning av människor. Hela staden hade infunnit
sig, till och med från landet kom folk inresande för att
deltaga i detta sällsynta nöje.

Då Johan Nagel vid niotiden trädde in i festsalen, var
huset fullt. Han fann sig en plats längst nere vid dörren,
där han stod några minuter och hörde på ett tal. Han var
blek och gick som alltid i sin gula kostym; men
förbandet på handen hade han tagit av; de två såren voro
nästan läkta.

Han såg doktor Stenersen med fru framme vid
tribunen; strax till höger om dem stod även Minuten
tillsammans med de övriga agerande i tablåerna, endast Dagny
fanns icke där.

Värmen och ljuset och alla dessa sammanpackade
människor drev honom snart ut ur salen; i dörren stötte han
ihop med notarie Reinert, som han hälsade på, men fick
knappast en nick till svar. Han blev stående ute i
förstugan. ; :

Nu upptäcker han något, som ännu en lång stund
efteråt sysselsatte hans tankar och gjorde honom nyfiken: Till
vänster om honom står dörren öppen till ett sidorum, där
publiken lämnat sina ytterkläder, och i ljuset från lampan
därinne ser han tydligt Dagny Kielland, som står där och
fingrar på hans överrock, som han hängt upp på en krok.
Han misstog sig inte, det fanns ingen annan i staden, som
hade en sådan gul vårrock; det var verkligen hans, han
mindes dessutom precis var han hängt den. Hon gjorde
ingenting annat, hon tycktes söka efter något och passade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free