Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Mysterier
samtidigt på att gång på gång känna med handen över
hans rock... Han vände sig ögonblickligt om för att
icke överraska henne.
Denna lilla händelse bragte honom genast i oro. Vad
sökte hon efter och vad hade hon att göra med hans rock?
Han funderade på detta hela tiden och kunde inte glömma
det. Gud vet, kanske hon hade velat undersöka om han
hade skjutvapen i fickorna; hon trodde honom tydligen
galen nog att göra vad som helst. Men antag att hon hade
listat dit ett brev till honom? Han gick verkligen så
långt att han tänkte sig denna glada omöjlighet. Nej,
nej, hon hade nog bara letat efter sin kappa, det var en
tillfällighet alltsammans; hur kunde han nära så hopplösa
fantasier!... Litet senare, då han såg Dagny bana sig
väg in genom salen, gick han emellertid genast ut och
rannsakade sina överrocksfickor med bultande hjärta. Där
fanns intet brev, ingenting, blott hans egna handskar och
en näsduk.
Det brakade av handklappningar inne i salen,
borgmästarens hälsningstal var slut. Och nu strömmade publiken
ut i korridorerna, in i sidorummen, hän till alla
upptänkliga svala ställen, där man slog sig ned runt alla väggar
ech njöto av förfriskningar. Klädda som uppasserskor,
med vita förkläden och servett på armen, fladdrade flera
av stadens unga damer omkring med brickor och glas i
båda händerna.
Nagel sökte efter Dagny; hon syntes ej till
någonstädes. Han hälsade på fröken Andresen, som också hade
vitt förkläde; han bad om vin, och hon serverade honom
champagne.
Han såg på henne.
Ni dricker ju ingenting annat, sade hon leende.
Denna lilla elaka uppmärksamhet gjorde honom likväl
livligare än han hade varit. Han bad henne dricka ett
glas med honom, och hon satte sig verkligen genast, fast
hon hade mycket brått. Han tackade henne för hennes
älskvärdhet, komplimenterade henne för hennes dräkt,
blev hänryckt över ett gammalt smycke, som hon bar i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
