- Project Runeberg -  Mysterier /
220

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 Myslterier

bedrägerier, till och med om räddningsmedaljen, som han
icke heller, efter egen bekännelse, hade vunnit på ärligaste
sätt. Hon mindes allt och skonade honom icke; varje
småsak fick i detta ögonblick betydelse för henne, och hon
lät honom veta att alla de ohederliga handlingar, som hon
förr hade trott att han blott pådyvlade sig själv, dem
trodde hon nu att han verkligen hade begått. Jo, han
var alldeles säkert en fräck och tvetydig natur! Och fast
ni är sådan, sade hon, försöker ni ändå att överrumpla
mig och göra mig orolig, få mig att göra galenskaper med
er. Ni generar er inte, ni har inte något hjärta för andra
än er själv, ni bara förklarar och förklarar er...

I detta ögonblick blev hon avbruten av doktor
Stenersen, som kom armbågande in från salen och var mycket
upptagen. Han hade med basaren att göra och lade
riktigt manken till.

God afton, herr Nagel! skrek han. Tack för sist! Det
var en vild afton, vi hade den gången... Å hör, fröken
Kielland, ni måste passa på, vi ska strax börja med
tablåerna.

Därmed försvann doktorn igen.

AÅter gavs ett musiknummer, och det blev rörelse i
salen. Dagny lutade sig fram och kikade genom dörren,
så vände hon sig åter till Nagel och sade:

Nu kommer Martha tillbaka.

Paus.

Kan ni inte höra vad jag säger?

Jo, svarade han frånvarande. Han såg inte upp,
fortfor endast att snurra det fulla glaset runt, runt, utan att
dricka ur det, och böjde huvudet nästan ända ned till
bordet.

Tyst, sade hon hånande, nu spelas det igen. Inte sant:
När man hör den sortens musik, så ville man helst vara
på litet avstånd, i ett sidorum, med den älskades hand i
sin — var det inte så ni sade en gång? Jag tror det till
och med är samma vals av Lanner, och nu när Martha
kommer...

Men nu tycktes hon med ens ångra sitt hån, hon teg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free