Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Moysterier
Plötsligt far han upp, han tar trappan i två språng,
stormar ut på gatan, tillryggalägger hela staden på ett par
minuter och kommer åter in på prästgårdsvägen. Kanske
kunde han ännu hitta näsduken! Och alldeles riktigt,
hon hade låtit den ligga, fast han var säker på att hon
hade sett honom trampa på den den andra gången.
Vilken tur han hade i alla falll Gudskelov för det! Han
stoppar den på sig med bultande hjärta, ilar hem och
sköljer den i vatten, sköljer den i otaliga vatten, och breder
varligt ut den. Den var litet illa medfaren, till och med
sönderriven av hans klack i ena hörnet; men vad betydde
det! Å, vad han var lycklig över att ha funnit den!
Först då han åter satte sig vid fönstret, upptäckte han
att han hade gjort denna sista tur genom staden utan
mössa på huvudet. Ja, han var galen, han var galen!
Antag att hon hade sett det! Hon hade velat göra ett
försök med honom, och när allt kom till allt, så hade han
också i själva verket ynkligen fallit igen. Nej, detta
måste det bli ett snart slut på! Han måste kunna se henne
med lugnt hjärta, med upprätt huvud och kalla ögon, utan
att röja sig. Ja, hur han ville försöka! Han ville resa
sin väg och ta Martha med. Hon var alltför god för
honom; ack, men han ville göra sig förtjänt av henne; aldrig
vila, aldrig unna sig en timmas ro förrän han hade
förtjänat henne.
Vädret blev ständigt mildare och mildare, sakta fläktar
förde doft av rått gräs och rå jord genom hans fönster
och upplivade honom mer och mer. Ja, i morgon ville han
gå till Martha igen och bedja henne helt ödmjukt om att
giva med sig...
Men allaredan på förmiddagen nästa dag blev hans
hopp fullständigt ödelagt.
XVIII.
F örst kom doktor Stenersen; det var innan Nagel ännu
stigit upp. Doktorn bad ursäkta, men den satans basaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
