Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Mysterier
skar dig? Jag inser icke att det gör varken från eller
till; för mig må du göra vad som faller dig in, och du
är lika skön och älsklig i min ögon ändå, jag bekänner
det villigt. Jag har bedragit dig på ett eller annat sätt,
du finner mig dålig och simpel, du tror mig mäktig allt
galet. Om jag kunde bättra på min oansenliga växt
genom ett eller annat bedrägeri, så skulle jag till och
med göra det. Ja, och vad skulle det göra? När du säger
det, så är det också gott för mig, och jag försäkrar dig,
att min kärlek börjar sjunga i mig när även du säger det.
Även om du ser ringaktande på mig, eller om du vänder
mig ryggen utan att svara på en av mina frågor, eller du
söker att upphinna mig på gatan för att förödmjuka mig,
även då skälver mitt hjärta av kärlek till dig. Du måste
förstå mig, jag bedrager ingen av oss nu; men det gör mig
också detsamma, om du åter ler, det förändrar icke min
känsla; så är det. Och om jag en gång fann en
diamant, så skulle den heta Dagny, bara därför att ditt namn
gör mig het av glädje. Men till och med så långt vill jag
gå, att jag ville höra ditt namn oavlåtligt, höra det
nämnas av alla människor och djur och alla berg och alla
stjärnor, att jag var döv för allt annat och blott hörde
ditt namn som en ändlös ton i mitt öra natt och dag hela
mitt liv igenom. Jag kunde vilja instifta en ny ed till din
ära, en ed att användas av alla jordens folkslag, blott till
din ära. Och om jag syndade därmed och Gud varnade
mig för detta, så ville jag svara honom: Skriv upp det
på mig, för in det, jag betalar det med min själ, i tidens
fullbordan, när klockan slår...
Vad alltsammans är förunderligt! Jag är hejdad
överallt, och jag är dock densamma i kraft, i liv. Samma
möjligheter som förr ligga öppna för mig, jag skulle kunna
göra samma gärningar; varför är jag då hejdad och
varför ha med ens alla möjligheter blivit omöjliga för
mig? Är jag själv skuld till det? Jag vet icke varigenom?
Jag har alla mina sinnen, jag har inga dåliga vanor, jag
är icke slav under en enda last, jag störtar mig inte heller
blint i någon fara. Jag tänker som förr, känner som förr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
