Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 251
är herre över mina rörelser, ja, och jag bedömer
människor som förr. Jag går till Martha, jag vet att hon är
frälsningen, hon är den goda själen, min goda ängel. Hon
är rädd, är i stor fruktan; men hon vill till sist som jag
vill, och vi äro eniga. Skönt! Jag drömmer om ett liv
i lycklig frid; vi draga oss tillbaka till ensamheten, vi
bo i en hydda vid brädden av en källa, vi ströva omkring
i skogar, i kort kjol och korta byxor och med spännen på
skorna — alldeles som hennes sentimentala och snälla
hjärta begär. Varför icke? Muhammed går till berget!
Och Martha är med, Martha fyller min dag med renhet
och natten med vila, och Herren i det höga är över oss.
Men nu blandar sig världen i det, världen faller baklänges
av häpnad, världen förklarar att det är vanvett. Världen
säger, att den och den förnuftiga mannen och kvinnan
icke skulle ha gjort detsamma, följaktligen är det
vanvettigt att göra det. Och ensam och allena står jag upp
och stampar i golvet och säger att det är förnuftigt! Vad
är världen? Intet! Man vänjer sig bara vid en sak, man
accepterar den, man erkänner den, därför att ens lärare
erkänt den före en, allt är blott och bart antaganden,
ja, till och med tid, rum, rörelse, materia är antaganden.
Världen vet ingenting, den accepterar bara ...
Nagel höll ett ögonblick handen för ögonen och
vaggade fram och tillbaka med huvudet, som i svindel. Han
stod mitt på golvet.
Vad var det nu jag tänkte på?... Gott, hon är rädd
för mig; men vi bli ense. Och i mitt hjärta känner jag
att jag skall göra allt gott för henne alla dagar. Jag
vill slå upp med världen, jag skickar ringen tillbaka; jag
har vältrat mig som en dåre bland andra dårar, jag har
begått galenskaper, jag har även spelat violin, och folket
har ropat: Bra rutet, lejon! Jag vämjes vid den
outsägligt råa triumfen att höra köttätarna applådera, jag
konkurrerar icke längre med en telegrafist från
Kabelvåg; jag går till fridens dal och blir skogens fredligaste
väsen, jag dyrkar min Gud, gnolar enkla sånger, blir
vidskeplig, rakar mig endast under flod-tiden och iakttar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
