Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 261
kan, blandar ihop rätt och vrångt, vänder upp och ned på
världen och gläder sig däråt som om det vore en
förtjänstfull gärning. Varför inte? Man är under underliga
inflytanden och man ger efter för dem, låter sig ryckas med av
munterhet och förhärdad glädje. Allt som man förr har
hånflinat åt, finner man ett vanvettigt nöje i att prisa och
upphöja till skyarna: Man roar sig åt att se sig i stånd
till ett litet kejsarslag för den eviga freden, man kunde
vilja tillsätta en kommitté till förbättrande av postbudens
skodon, man lägger ett gott ord för Pontus Wikner och
försvarar världsalltet och Gud i allmänhet. Fan må ta det
rätta sammanhanget i tingen, den angår en inte längre,
man skickar av ett vrål mot det och låter udda vara
jämnt. Hoho, och dea, solen skiner på hea! Inte sant,
man släpper sig lös lite grand, stämmer sin harpa och
sjunger psalmer och andliga visor, så att det trotsar all
beskrivning.
Å andra sidan låter man sitt inre driva vind för våg, den
värsta gallimatias i våld. Låt det basa, låt det basa, det är
behagligt att ge efter utan motstånd. Och varför skulle
man göra motstånd? Hehe, är det månne tillåtet en
hejdad vandringsman att styra och ställa med sina sista
minuter som han själv lyster? Ja eller nej? Punktum. Om
man styr och ställer med dem som man själv lyster.
Nu finns där något som man skulle kunna göra, man
skulle kunna göra sitt inflytande gällande ifråga om inre
missionen, för Japans konst, för Hallingsdalsbanan, för
vad som helst, bara man gör sitt inflytande gällande för
något och hjälper något på fötter. Det går upp för en,
att en sådan man som J. Hansen, välaktad skräddare, av
vilken man en gång kan ha köpt en rock åt Minuten, att
denna man har enorma förtjänster som borgare och
människa; man börjar med att högakta honom och slutar med
att älska honom. Varför älskar man honom? För att
det roar en, på trots, av förhärdad glädje, för att man har
gripits av och ger efter för vissa egendomliga inflytanden.
Man viskar sin beundran i örat på honom, man önskar
honom uppriktigt både stora och små kreatur i massa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
