Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 Mysterier
aldrig upphörande fågelsången i luften. En kärra kom
körande emot honom, körsvennen hälsar och Nagel
hälsar; en hund som följer med fjäskar för honom och ser
upp i hans ansikte ... Men varför hade det icke lyckats
för honom att dö ärligt och redligt i natt? Han sörjde
ännu över detta; han hade lagt sig till vila full av
välbehag över att vara kommen till slutet, en ljuv glädje
hade genomilat honom, ända tills han slutit ögonen och
börjat sova. Nu hade Dagny stigit upp, kanske hon
redan hade gått ut, och han hade icke kunnat glädja henne
på något vis. Vad han kände sig försmädligt bedragen!
Minuten hade lagt en godhet till de många andra varav
hans hjärna var full, han hade gjort honom en tjänst, hade
frälst hans liv — precis samma tjänst som han själv en
gång hade gjort en främling, en olycklig man, som inte
ville stiga i land i Hamburg. Det var vid det tillfället han
förtjänade sin räddningsmedalj, hehe, förtjänade sin
räddningsmedalj! Jo, man räddar människor, man drar sig
inte för att göra goda gärningar ibland, man går resolut
stad och räddar folk från döden!
Han smög sig formligen generad för sig själv upp på
sitt rum på hotellet och satte sig. Det var rent och
städat därinne, fönstren voro putsade och även rena gardiner
voro uppsatta. På bordet stod en bukett vilda blommor
i vatten. Han hade aldrig förr haft blommor därinne,
denna överraskning beredde honom en häpen glädje och
fick honom att gnugga sig i händerna. Vilken
överraskning på en sådan dag! Vilket älskvärt infall av en
stackars hotellpiga! En god människa, den där Sara! Jo,
det var verkligen en hänförande morgon. Till och med
alla dessa ansikten nere på torget sågo glada ut;
gipsförsäljaren satt vid sitt och rökte välmående i sin kritpipa,
fast han inte sålde för ett öre. Kanske det i alla fall inte
var så tokigt att de vilda planerna från i natt hade
korsats! Han tänkte med fasa på den skräck han hade
genomlevat då han for omkring efter vatten, han ryste ännu
när han tänkte på det, och sittande i sin trygga stol i detta
vänliga, ljusa rum, i vilket solen sken in, hade han i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
