Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysteriüier 281
fast jag har tagit så grundligt fel på denna punkt, är jag
ändå alldeles säker på att ni är en smutsig och hal själ,
Gud straffe mig, det är ni! Jag känner. det i mitt hjärta
nu när jag står och ser på er, och vid Guds heliga dom, ni
är det! Varför är jag så säker på det? Lägg märke till:
Jag hade från början ingen orsak att tro annat än det
bästa om er, och allt som ni senare gjort och sagt har också
varit gott och rätt, ja ädelt. Jag har till på köpet drömt
något alldeles enastående vackert om er: Att ni var ute
på en myr och led förfärliga kval genom att jag plågade
er, men att ni i alla fall tackade mig, kastade er ner på
jorden och tackade mig för att jag icke plågade er ännu
mera och inte gjorde er mera ont ändå. Detta har jag
drömt om er och det är mycket vackert. Det är heller
inte en människa i staden som tror er i stånd till något
som helst galet, ni har det bästa ànseende bland alla, ni
har allas sympati, så hemlighetsfullt har ni gått ert liv
fram. Och dock står ni för min själs öga som en feg och
krypande Guds ängel, med ett gott ord om alla och en
god handling var dag. Men har ni baktalat mig,
anstiftat något ont mot mig, röjt hemligheter angående mig?
Nej, nej, det har ni inte, och det hör just till ert sätt att
slingra er fram, ni gör alla rätt, ni begår aldrig något ont,
ni är helig och oangriplig och underbart syndfri inför
människorna. Och detta är nog för världen, endast för mig
är det icke nog, jag misstänker er alltjämt. Första
gången jag såg er hände det mig något egendomligt. Det var
ett par dagar efter det jag hade kommit hit till stan, det
var en natt klockan två. Jag såg er utanför Martha Gudes
stuga nere vid kajen, ni stod plötsligt mitt på gatan, utan
att jag hade sett var ni kom ifrån; ni väntade, ni lät mig
passera er, och när jag gick förbi, tittade ni under lugg
på mig. Jag hade inte talat vid er på den tiden, men det
var en röst inom mig som gjorde mig uppmärksam på er,
och rösten sade att ni hette Johannes. Om detta är det
sista ord jag skall säga i livet, så sjöng det genom mitt
hjärta att ni hette Johannes och att jag skulle lägga märke
till er. Först långt senare fick jag höra att det också var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
