- Project Runeberg -  Mysterier /
286

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286 Mysterier

i all hemlighet skicka det till Dagny? Nej, han tordes
inte skicka det till Dagny. Han tänkte efter och ville
absolut ha iväg brevet genast; det innehöll ett par sedlar,
intet brev, inte ett ord; han kunde kanske be doktor
Stenersen ombesörja det? Och belåten med denna tanke går
han till doktor Stenersen.

Klockan var sex.

Han knackar på doktorns mottagningsdörr; den var
stängd. Han går in gårdsvägen och tänker förhöra sig
i köket, i detsamma ropar fru Stenersen på honom från
trädgården.

Där sitter familjen vid ett stort stenbord och dricker
kaffe. Där var flera närvarande, ett par damer, ett par
herrar; Dagny Kielland var också där; hon hade en
alldeles vit hatt, hatten var klädd med små ljusa blommor
runt omkring.

Nagel ville draga sig tillbaka, och han stammar:

Doktorn, det var doktorn...

Gud, var han sjuk?

Nej, nej, han var inte sjuk.

Nå, då fick han inte gå igen.

Och frun drog honom i armen. Dagny till och med
reste sig och ville överlåta sin stol åt honom. Han såg på
henne, de sågo båda på varandra. Hon hade till och med
rest sig för honom, hon hade sagt med låg röst: Var så
god, denna stol!

Men han fann en plats bredvid doktorn och satte sig.

Detta mottagande gjorde honom en smula förvirrad.
Dagny såg milt på honom, och hon hade rent av velat giva
honom sin stol. Hans hjärta bultade häftigt; kanske
kunde han i alla fall giva henne Marthas brev?

Efter en liten stund vände även hans lugn tillbaka. Man
talade så välsignat livligt om den ena händelsen efter den
andra; hans ljusa glädje bemäktigade sig honom och fick
hans röst att skälva. Han levde ju, han var icke död, han
skulle heller inte dö. Omkring ett bord med vit duk och
blankt silver satt i denna gröna, lövrika trädgård ett
sällskap glada människor, som skrattade och spelade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free