Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 287
ögonen; fanns det då någon orsak att vara dyster till
mods?
Om ni nu ville vara riktigt älskvärd, så tog ni er violin
och spelade lite för oss, säger frun.
Nej, hur kunde det falla henne in!
Då även de andra bådo honom, skrattade han högt och
sade:
Men jag har ju ingen violin en gång!
Men de kunde sända bud efter organistens violin, den
skulle vara där om ett ögonblick.
Ja, det hjälpte inte, han rörde den inte. Och dessutom
var organistens violin förstörd av de små rubinerna, som
voro insatta på greppbrädan, tonen fick ett glasaktigt ljud
av dem, de skulle absolut inte varit insatta på det stället,
den var alldeles omöjlig. Förresten kunde han inte föra
stråken mera, ja, vad det beträffade, så hade han heller
aldrig kunnat det; inte sant, han måste väl själv veta det?
... Men nu berättade han, hur det gått honom den första
och enda gång hans spel blivit offentligt omnämnt; det var
nästan symboliskt. Han hade fått tidningen på kvällen och
läst den på sängen; han var mycket ung på den tiden, han
bodde hemma, och det var en ortstidning som hade anmält
honom. Å, vad han var lycklig för den tidningen! Han
hade läst den många gånger och fallit i sömn utan att
släcka ljusen. Om natten vaknade han och var ännu
dödstrött, ljusen hade brunnit ner, det var mörkt i hans rum;
men han urskiljde något vitt på golvet, och då han visste
att det fanns en vit spottkopp i rummet, så tänkte han:
Där, skall du se, står spottkoppen! Det var skam att tala
om det, men så spottade han, och han hörde att det
träffade. Och då det träffade så utmärkt första gången,
spottade han en gång till, och det träffade. Så lade han
sig att sova igen. Men på morgonen såg han ju att det
var den dyrbara tidningen han hade spottat på, den
synnerligen välvilliga offentliga meningen, som han hade
spottat på. Hehe, det var mycket sorgligt!
Detta skrattade allesammans åt och humöret steg
alltmera. Frun sade dock:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
