Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 Mysterier
Men ni ser verkligen litet blekare ut än förr.
Ack, svarade Nagel, det betyder ingenting, mig fattas
ingenting. — Och han skrattade högt åt att det skulle
vara något i olag med honom.
På en gång skjuter en rodnad upp över hans kinder, han
reser sig upp från bänken och säger, att det i alla fall
fattas honom någonting. Han förstod det inte, men det var
som om något oväntat skulle hända honom, han var en
smula ängslig. Hehe, hade man hört på maken! Det var
löjligt, och det betydde ingenting, vad? Det hade också
hänt honom något.
Nu blev han ombedd att berätta.
Nej, varför det? Det var utan betydelse, det var
dåraktigt, varför skulle han då upptaga tiden med det? Det
skulle kanske också trötta sällskapet.
Men det skulle visst inte trötta.
Ja, men det var så långt. Det började ända i San
Francisco, det förskrev sig från en gång, då han hade rökt
opium...
Opium? Gud, vad det var intressant!
Nej, min fru, det är närmast litet pinsamt, eftersom jag
nu går här mitt på ljusa dagen och är en smula ängslig
för något. Ni ska inte tro, att jag röker opium varje dag;
jag har rökt det endast två gånger, och den ena gången är
utan intresse. Men den första gången upplevde jag
verkligen något besynnerligt, det är sant. Jag hade kommit
ner i en så kallad Den. Hur jag hade kommit dit? Utan
uppsåt! Jag driver då och då omkring på gatorna, jag
tittar på människor, utväljer mig en enskild person, som
jag förföljer på avstånd och ser vart han tar vägen till slut.
Jag skyr inte att gå ända in i huset och uppför trapporna
för att se var han blir av till slut. Om nätterna i de stora
städerna är detta utomordentligt intressant och kan föra
en till de egendomligaste bekantskaper. Nå, det talar
vi inte om! Men jag är alltså i San Francisco och jag
driver omkring på gatorna. Det är natt, jag har en lång,
mager kvinna framför mig, som jag håller ögonen på; i
ljuset från gatlyktorna, som vi passera, kan jag se att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
