Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 289
har tunna kläder, men om halsen bär hon ett kors av gröna
stenar. Vart skulle hon hän? Hon passerar flera
kvarter, viker om gathörnen och går och går, och jag är henne
alltjämt i hälarna. Slutligen befinna vi oss i kinesernas
stadsdel, kvinnan går ner i ett källargap, och jag går efter;
hon går genom en lång korridor, och jag går också genom
den långa korridoren. På höger hand är murväggen, men
på vänster hand är kaféer, rakstugor, tvättinrättningar.
Så stannar kvinnan vid en dörr, hon knackar, ett ansikte
med sneda ögon tittar ut genom rutan på dörren, och
kvinnan blir insläppt. Jag väntar en stund och står
alldeles tyst, så knackar även jag, dörren öppnar sig på nytt,
och jag blir insläppt.
Där var fullt av rök och högröstat sorl i salen. Borta
vid disken står den magra kvinnan och grälar med en
kines i blå skjorta, som hänger utanpå byxorna. Jag går
litet närmare och hör, att hon vill pantsätta sitt kors för
något, men att hon inte vill lämna ifrån sig korset, hon
vill gömma det själv. Det var fråga om två dollars, och
hon var även skyldig något förut, så att det allt som allt
blev tre dollars. Gott, hon väsnas, hon gråter oupphörligt
och vrider händerna, och jag tyckte, att hon var mycket
intressant. Den skjortklädda kinesen var också
intressant, han ville ingen affär göra när han inte fick korset;
pengar eller pant!
Jag sätter mig här och väntar litet, säger kvinnan, och
jag tror att jag gör det till sist, att jag går in på det till
sist. Men jag borde ine göra det! — Och så snyftar hon
ända in i ansiktet på kinesen och vrider händerna.
Vad är det ni inte borde göra? frågar jag.
Men hon hör att jag är utlännnig och svarar mig inte.
Hon var utomordentligt intressant, och jag beslutar mig
för att göra något. Jag kunde låna henne dessa pengar
för att se hur det skulle utveckla sig. Det var av bara
nyfikenhet jag gjorde det, och efteråt sticker jag till
henne ännu en dollar, för att se hur hon tänkte använda
även den. Det måtte bli särdeles trevligt att se.
Hon glor på mig och tackar mig, hon säger ingenting,
Mysterier. 19 “x*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
