Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Mysterier
men hon nickar många gånger och ser på mig med
tårfyllda ögon, och jag hade ändå gjort det av bara nyfikenhet.
Gott, hon betalar vid disken och begär genast ett rum.
Hon hade lämnat alla sina pengar.
Hon går, och jag följer efter. Vi passera åter Senom en
lång korridor, där är numrerade rum på båda sidor, och i
ett av dessa rum glider kvinnan in och slår igen dörren.
Jag väntar en stund, hon kommer inte tillbaka; jag
rycker litet i dörren, den är stängd.
Så går jag in i sidorummet och ger mig till att vänta.
Där är en röd divan och en ringledning, rummet upplyses
av en lampa, som är instucken i väggen. Jag lägger mig
på divanen, tiden blir lång, och jag ledes. För att göra
något trycker jag på knappen och ringer. Jag vill
ingenting, men jag ringer.
En kinespojke kommer, ser på mig och försvinner igen.
Det går några minuter. Kob, låt mig se dig ännu en gång
till! säger jag för att fördriva tiden; varför kommer du
inte igen! Och jag ringer ånyo.
Så kommer den lille pojken tillbaka, ljudlöst, som en
ande, glidande på filtskor. Han säger ingenting, jag
säger heller ingenting; men han räcker mig en mycket liten
porslinspipa med långt, tunnt rör, och jag tar emot pipan.
Så håller han ett glöd intill den, och jag röker. Jag
hade inte bett om pipan, men jag röker. Strax efter
börjar det susa för mina öron...
Nu minns jag ingenting förrän jag känner att jag är
på ett eller annat ställe i höjden; att jag begynner gå till
väders, jag svävar. Det var obeskrivligt ljust omkring
mig och de skyar, jag mötte, voro vita. Vem var jag och
vart flög jag hän? Jag funderar, men kan ingenting
minnas, men jag gled vidunderligt högt. Jag såg gröna nejder
i fjärran, blå sjöar, dalar och berg i gyllne glans; jag
hörde musik från stjärnorna, och rummet omkring mig
svingade upp och ner av melodier. Men de vita skyarna
gjorde mig över all beskrivning glad, de flöto tvärs igenom
mig, och jag hade en förnimmelse av att jag skulle dö av
härlighet därvid. Detta fortfor och forfor, jag visste icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
