Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 291
om någon tid, och jag hade glömt vem jag var. Så
glimtar en jordisk erinring genom mitt hjärta, och med ens
begynner jag dala.
Jag dalar, dalar, ljuset avtar, det blir mörkare och
mörkare omkring mig, jag ser jorden under mina ögon, och
jag känner igen mig, där är städer, vind och rök. Så
stannar jag. Jag ser mig omkring, där är hav omkring
mig. Jag känner mig icke längre lycklig, jag stöter mig
mot stenar, och jag fryser. Det är vit sandbotten under
mina fötter, och ovan mig ser jag ingenting annat än
vatten. Jag simmar några tag, jag passerar många underliga
växter, tjocka, gröna svampar, havsblommor, som stå och
vagga fram och tillbaka på stjälkarna — en stum värld,
där icke ett ljud höres, men där allt lever och röres. Jag
simmar några tag igen och kommer till ett korallrev. Inga
koraller funnos där längre, revet var plundrat; men jag
sade: Här har någon varit förut! Och jag kände mig
inte längre så ensam, då det hade varit någon där förut.
Jag simmar igen, jag vill komma i land, men denna gång
gör jag endast ett par tag, då jag stannar. Jag stannar
för att det ligger en människa framför mig på bottnen;
det är en kvinna, hon är lång och mager, och hon ligger
uppfläkt över en sten. Jag rör vid henne, och jag ser att
jag känner igen henne; men hon är död, och jag förstår
inte att hon är död, fastän jag dock känner igen henne
på korset med de gröna stenarna. Det är samma kvinna,
som jag nyss hade följt efter genom de långa
korridorerna, till de numrerade rummen. Jag vill simma vidare, men
jag stannar och lägger henne tillrätta, ty hon låg fläkt över
en stor sten, och det gjorde ett ohyggligt intryck på mig.
Hon håller ögonen vidöppna, men jag drar henne med mig
till en vit fläck, och jag ser korset om hennes hals, men
jag sticker in det under hennes kjol, för att inte fiskarna
ska kunna ta det ifrån henne. Så simmar jag därifrån...
Men på morgonen berättade man mig, att kvinnan hade
dött på natten. Hon hade hoppat i sjön utanför
kineskvarteret; man hittade henne på morgonen. Det är mycket
besynnerligt, men hon var död. Kanske jag skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
