Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles naket låg liket af en hvit i klyftan, och ehuru det var
be-täckt af blod ocb ansigtet svårt vanstäldt, i det att ett
fruktans-värdt sår visade sig på högra ögats plats, igenkände båda
kejsar-prinsens bleka drag. Han hade aderton assagaisår. Två stötar
hade gått genom bröstet och ryggen, två från den ena sidan till
den andra. Alla kläder så väl som skodonen voro honom
fråntagna; blott en smal guldkedja hängde kring halsen med en
medaljong och en bild af jungfru Maria. Zuluerna måtte hafva
skytt dessa föremål som amuletter. Löjtnant Dubois öppnade
medaljongen och fann i den kejsar Napoleon lll:s och kejsarinnan
Eugenies porträtt, jemte en lock af kejsarens gråa hår.
»O, jemmerfulla slut på en berömd dynasti!», utropade
fransmannen i den djupaste rörelse, medan tårar, hittills okända i
hans ögon, störtade utför hans krigaranlete. »O, du Frankrikes
hopp, hvi måste du så ömkligt dö? Mördad i en vrå, slagtad
med spjut af svarta vildar, du, arfvingen till verldens stoltaste
tron! I dina ådror flöt den störste segrarens blod, din stamfader
skakade jorden med en böjning af sitt hufvud, och du, stackars
prins, ligger här, naken och utblottad, på afrikansk jord, fallen i
ett bakhåll i ett uselt krig!»
Under det han ropade så i sin smärta och klagande vred
sin händer, blefvo det engelska kavalleriets lansspetsar synliga
öfver klyftans rand, och general Marshall jemte några officerare
kommo framridande.
»För er skull har han fallit», ropade fransmannen mot
engelsmännen. »Kunden I ej bättre skydda honom? Han visade edra
vapen en ära, då han stälde sig under dem, och I haden bort veta
att skydda en af napoleoniderna, som anförtrodde sin ungdom åt
eder ledning. Oss drabbar olyckan, men eder drabbar tadlet!»
De engelska officerarne stego af sina hästar och kommo
slagne fram till det ställe, der liket låg. De svarade ingenting
på den franske krigarens anklagelser och förläto honom hans
smärta. Stumma och sorgsna och i djup blygsel, stodo de
bredvid den blodiga kroppen.
Löjtnant Dubois knäböjde och kysste den döde ynglingens
hand.
»Hvad din moder skall sörja dig, olycklige prins!», ropade
han. »Nu har hon förlorat allt godt, som jorden ännu bjöd
henne. Kejsaren är borta, med honom magten och tronen. Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
