Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skäligen godtyckligt vald — förfluten periods
språkbruk. Så t. ex får för latinet , den latinska
»guldålderns» språk vara normgifvande, för franskan Voltaires
och hans samtidas språkbruk. Hos oss betraktade
Rydqvist, som för de yngre blef oomtvistad auktoritet,
fornsvenskan omkring år 1300 såsom (i rent
språkligt afseende) »klassisk». Bäst blir således den
svenska, som minst aflägsnar sig från denna tids
språkform. Detta åskådningssätt leder nu till, exempelvis,
följande speciella åsikter:
Genitiven hvars (fsv. hwas, hwars) är bättre än
den nyare bildningen hvems (Rydqvist[1], Freudenthal).
Nominativerna när-, från-, till-, sam-vara (fsv.
vara) äro de riktiga, närvaro o. s. v. däremot
oriktiga (Rydqvist m. fl.). I sin nitälskan mot denna
»sällsamma», ja »vidunderliga» nominativ går
Rydqvist till och med så långt, att han nekar faktum;
»en nominativ närvaro» o. s. v. har aldrig funnits
och kan, enligt språkets både gamla och nya lagar,
icke finnas(!!). Det är således ett stort språkfel att
säga: hans närvaro erfordras» (Den historiska
språkforskningen, 2 uppl., s. 29).
Följeslage (fsv. følgheslaghe) är rättare än
följeslagare (Rydqvist)[2].
Såsom preteritum af varda är vard (fsv. vardh,
men äfven — hvilket man förbisett — vart, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
