Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast hänvisa till några företrädesvis representativa
vetenskapsmän, emedan det här ifrågavarande
åskådningssättet, såsom vetenskaplig teori, just befinner sig
i görningen och — så vidt jag vet — ännu icke klart
formulerats, trots att det är ett nödvändigt korollarium
af den uppfattning rörande språkets väsen och
uppgift, hvilken af Madvig, Whitney, Leskien, Paul och
öfverhufvud hela den s. k. junggrammatiska skolan
hyllas och så segerrikt förfäktats. Emellertid intaga
ännu dennas anhängare i fråga om språkriktighet en
vacklande ställning, beroende därpå, att de icke
hunnit fullt lösgöra sig från inflytandet af den äldre, nyss
skildrade »naturhistoriska» ståndpunkten. Detta gäller
t. ex. både där, såsom i Tyskland, de ifrigaste och
talangfullaste junggrammatikerna äro till finnandes[1],
[1] T. ex. »Den öfvervägande brukligheten af ett uttal är
den enda måttstocken på dess korrekthet och mönstergiltighet»
(Paul, Principien der sprachgeschichte, s. 55, 2 uppl. s. 58).
För så vidt emellertid förf. här endast åsyftat uttalet —
hvilket är mycket möjligt — och icke öfriga slag af formbildning,
så är hans uttryck tämligen riktigt (jfr sid. 185 nedan). Så är
däremot under inga omständigheter fallet med följande
tillspetsade uttalanden af Osthoff (Schriftsprache und Volksmundart;
h. 411 uti Virchow & v. Holzendorff’s Sammlung
gemeinverständlicher wissenschaftlicher vorträge): »Skriftspråket måste,
såsom språk betraktadt, otvifvelaktigt i värde stå tillbaka för
munarten» (s. 15); »det finnes öfverhufvud — detta kan ej
nog betonas — inför den fördomsfria, äkta historiska
språkuppfattningen intet riktigt och falskt i fråga om en språkform...
På all historisk utveckling äro begreppen rätt och orätt
otillämpliga... Något som på historisk väg blifvit till, är det rätta,
just därför att det blifvit till... Må också en Napoleon III
genom en statskupp och andra moraliskt förkastliga medel tränga
sig i spetsen för staten, så snart det lyckas honom att befästa
sig i makten, är han fransmännens legitime kejsare» (s. 25);
»Med språkfel måste vi mena det som icke, icke längre eller
ännu icke upptagits i det allmänna bruket» (s. 27).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naspristud/1/0163.html
