- Project Runeberg -  Spridda studier. Populära uppsatser / Samling 2 /
34

(1895-1924) [MARC] Author: Adolf Noreen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språkets musikaliska sida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Enligt tysken Merkels observationer, med vilka
mina egna i det väsentliga överensstämma, stiger
man vid en fråga sällan mindre än en ters eller mer
än en oktav. Inom detta rymliga område kan man
märka följande olika förknippningar av sinnesstämning
och intervall. En från varje affekt fri fråga
stiger normalt en ters eller kvart (i mitt tal knappast
annat än det sednare). En eftertrycklig fråga fordrar
en kvint. Genom en sext uttrycker frågan en
förundrad ängslan (hos mig väsentligen blott
överraskning). Genom septiman blir den tvivlande, ja
inkvisitorisk (hos mig tvivlande med en stark bismak
av ogillande). Jämför t. ex. »går du?» eller »ja?»,
uttalade på vartdera av alla dessa olika sätt.

Att septiman anger en så betydligt olika stämning
mot de andra intervallerna; att den så att säga väcker
»blandade känslor», tro + tvivel, förmodan om ett
förhållandes existens + en mer eller mindre stark
förhoppning om, att det icke existerar: detta beror
på att den i förhållande till grundtonen (intervallens
lägre liggande utgångspunkt) är dissonantisk, d. v. s.
att bådas luftvibrationer icke harmoniera, utan
ömsevis förstärka och försvaga varandra, vilket ger det
hela en »svävande» och orolig karaktär. Liksom alla
andra dissonanser (t. ex. sekund, efter forntida uppfattning
även liten ters) ägnar sig därför denna tonföljd till
uttryck för stridiga känslor, under det att de på motsatt
sätt beskaffade konsonanserna lämpa sig för och äro en
naturlig produkt av något harmoniskt, om ock livligt,
sinnestillstånd. Då nu de s. k. moll-tonarterna äro, i
motsats till dur-tonarterna, väsentligen byggda på
dissonantiska eller åtminstone på dem närstående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naspristud/2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free