- Project Runeberg -  Spridda studier. Populära uppsatser / Samling 2 /
157

(1895-1924) [MARC] Author: Adolf Noreen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt modersmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Åven det urnordiska språket är vid första
påseende mycket olikt vårt nuvarande, alldeles som en
fader kan vara så olik sonen, att endast den, som ofta
granskat de båda personernas utseende, märker
likheten. Så t. ex. hette sten och son den tiden stainar
och sunur; men då det på en gravsten står svestar
minn liubu,
är det just inte så svårt att däri
igenkänna syster min (så) ljuv. Emellertid voro, som vi
av dessa exempel märka, orden på den tiden i
allmänhet en stavelse längre än nu. Den allmänna
stympning, som gjorde tvåstaviga ord till enstaviga,
trestaviga till tvåstaviga o. s. v., skedde redan något
före Ansgars tid och utgör den största förändring,
som vårt modersmål undergått i historisk tid.

Under den s. k. vikingatiden (800—1050) uppträdde
en hel hop nya förändringar, som väl närmast
framkallades av det oroliga och kringflackande
liv, man då förde. Men härvidlag gingo norrmännen
och de från Norge till Island utvandrade, som
fingo namnet islänningar, ofta andra vägar än
svenskar och danskar. Därför börjar man snart märka
en skillnad mellan språket i sydöstra och nordvästra
Skandinavien. Vid vikingatidens slut, som sammanfaller
med kristendomens införande, hade även svenskar
och danskar något skilt sig åt i sitt tal, och
detsamma gäller norrmän och islänningar, så att man
nu kan tala om fyra olika språk här i Norden.
Svenskan som ett särskilt språk för blott svenskar är
alltså ännu icke tusen år gammal.

Denna äldsta svenska kallas för fornsvenska.
Den skrevs länge blott med s. k. yngre runor, som
voro endast 16 till antalet och vanligen ristades på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naspristud/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free