Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekorativ stavning av familjenamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scotéen, o. d. genom det malplacerade accenttecknet
uppvisa en olämplig sammanblandning av franska och
fornsvenska stavningsprinciper och Petersòon röjer
fullständig obekantskap med bådadera. I stället för ii
skrevs fordom oftast ij. Härav Collijn, Livijn, Wijk
— men oegentligt Wijkander, där vokalen ju icke är
lång — o. d. vid sidan av Spiik, Thiis.
Slutligen stammar ock från forntiden användningen
av vissa bokstäver i annan betydelse än den
som numera vanligen tillkommer dem. Emedan den
äldsta fornsvenskan saknade j och i dess ställe använde
i samt mycket ofta brukade e såsom tecken för ä,
stava vi ännu Bielke, Hielmqvist, Hierta, Iacobi, Liliebladh,
Stenbeck, Stierna o. d. (trots bjälke, hjälm, hjärta,
Jakob, lilja, bäck, stjärna), vid sidan varav ett Stenbäck
o. d. tar sig allt annat än aristokratiskt ut, och
vid ett Järta tarvas det hela glansen av bärarens
personlighet för att försona vår känsla för gentiljessens
krav. En märklig blandning av fornsvensk,
nysvensk och tysk stavning visar ordet sköld i t. e.
Hammarskiöld, -skjöld, -sköld, Cederschiöld och
Rudenschöld.
Om, såsom vi ovan sett, våra familjenamn redan
genom ett segt fasthållande vid vissa bokstäver (c, q,
w, z), som annars helt eller i det närmaste försvunnit
ur vår skrift, blivit rikare på typologiska möjligheter
än andra ord, så skärpes detta förhållande ytterligare
därigenom, att de understundom upptagit till
användande vissa utländska bokstavstyper, som alltjämt
äro främmande för vanlig skrift. Sådana, pendanter
till Vita falken och Isabella catholica, äro t. e. de
från latinet hämtade æ och œ. Det förra får vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
