Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska riksspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östnordiska språken, och de båda sista, de s. k.
västnordiska, varandra synnerligen nära. Den
förnämsta skillnaden mellan den östnordiska och den
västnordiska gruppen är, att den förra under
perioden 950—1200 sammandragit de gamla
diftongerna, så att t. ex. det nyssnämnda urnordiska
laukar blivit lökr och stainar blivit stenn, under
det att dessa ord västnordiskt heta laukr och steinn.
Dock gå t. ex. de svenska dialekterna i Västerbotten,
Finland, Östersjöprovinserna och på Gottland i
denna punkt tillsammans med de västnordiska
språken, liksom helt naturligt både i denna och många
andra punkter fallet är med dialekterna i större
eller mindre delar av de gamla norska landskapen
Jämtland och Härjedalen.
Sedan vikingatiden kunna vi alltså tala om
svenska, i sin älsta form kallad fornsvenska.
Såsom redan antytts, skiljer sig denna till en början
högst obetydligt från den samtida (forn)danskan,
till vars ursprungliga språkområde även, såsom de
nutida dialekterna nogsamt bära vittne om, hörde
Skåne, södra Halland och västra Blekinge. Först
under perioden 1100—1300 bli de båda språken
skarpt åtskilda, särskilt därigenom att k, p, t efter
vokal då inom det danska språkområdet övergår
till g, b, d, t. ex. mage make, gabe gapa, bide bita.
Under tiden har visserligen också svenskan
förändrats i åtskilliga avseenden, men ingalunda i
samma grad som danskan. Jämföra vi med
varandra en mening på en runsten från inemot 1100
och en annan ur vår älsta bevarade handskrift, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
