Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska riksspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet fragment av västgötalagen, skrivet inemot
1250, så lyda de — om vi undanröja ortografiska
kuriositeter — den ena: Gundkel satti sten thansi
eftir Gunnar fadhur sin, sun Hrodha, d. v. s. »G.
satte denna sten efter G. sin fader, H:s son», den
andra: fadhir skal sialfr a thingi barn sitt ätledhe,
en skal arf taka, d. v. s. »fader skall själv på ting
i ätten upptaga sitt barn, om (det) skall (få) taga
arv», och båda göra intryck av att tillhöra ungefär
samma tid.
Större förändringar synes först den politiskt
och socialt så upprörda perioden 1300—1500 ha
medfört, så att t. ex. den sist anförda meningen
omkring 1500 skulle lyda: fadher skall siälf å ting
ättledhe sitt barn, om thet skall arf tagha. Sedan
dess har vad ordens form beträffar — om
ordförrådets växlingar skall senare talas — inga
egentligen större förändringar ägt rum, utan den som
vi nyss sett redan i fornsvenskan begynta
förenklingen av formsystemet genom en mängd
böjningsändelsers avlägsnande fortskridit jämt och raskt,
ehuruväl man ännu länge använde en del av de
gamla ändelserna för att karaktärisera den
högtidliga och i all synnerhet den religiösa stilen, så
att vi t. ex. ännu i Karl XII:s bibel av år 1703 läsa:
Fader vår som äst i himlom o. d. Men i dagligt
tal uttryckte man sig — fortfarande frånsett
ordförrådets beskaffenhet — redan då ungefär som
nu, notabene om man använder ett mer eller mindre
dialektalt färgat språk. Man hade nämligen på
den tiden ännu icke hunnit att i sitt tal — snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
