Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harringays frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Måladt», påstår han att han sade. »Endast en
målad positivhalare — bara ett porträtt. Om det vore
en lefvande positivhalare skulle jag inte bry mig om
saken. Men hur det är, så kan jag aldrig få det att
se lefvande ut. Jag undrar om det är fel med min
fantasi.» Äfven detta har sken af sanning. Hans
fantasi är det fel med.
»Skaparekraften! Att ta duk och färg och skapa
en man — som Adam skapades af rödockra! Men
den här tingesten! Om man mötte den på gatan
skulle man genast se, att det vore en atelierprodukt.
En liten ändring — Nåja — som den är, duger den
inte.»
Han gick till gardinerna och började att draga
ned dem. De voro gjorda af blått lärft och rullen satt
nere vid fönstret, så att man måste släppa ned dem
för att få in mera ljus. Han tog sin palett, sina
penslar och sin målarkäpp från bordet. Sedan vände han
sig mot taflan och satte en kluns brunt i ena
mungipan, och vände sin uppmärksamhet sedan till pupillen.
Sedan fick han klart för sig, att hakan var något för
uttryckslös för en hälgdagsstämning.
Nu lade han bort sin attiralj, tände en pipa och
öfverskådade arbetets utveckling. »Jag vill bli fördömd,
om inte tingesten grinar emot mig», sade Harringay,
och han tror ännu att den grinade.
Figurens liflighet hade med all säkerhet tilltagit,
men knappast i den riktning han önskat. Ingen kunde
misstaga sig på grinet. »En artists hälgdagsstämning»,
sade Harringay. »Det är hårklyfveri det, om något!
Men vänstra ögonbrynet är inte nog cyniskt!»
Han gick och suddade på ögonbrynet och lade
till litet på öronsnibben för att antyda materialism.
Sedan följde vidare betraktelser. »Hälgdagsstämningen
är borta, är jag rädd», sade Harringay. »Hvarför inte
Mephistopheles? Men det är litet för vulgärt. ’En
vän till dogen’ — inte så utslitet. Men harnesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
