Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harringays frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördömd i evighet endast för nöjet att måla en bra tafla?
Tag det här!»
Hans blod kokade. Faran endast uppeggade
honom till handling, säger han. Så slängde han en kluns
på odjurets mun. Italienaren spottade och försökte
torka bort den — tydligen förfärligt öfverraskad. Och
sedan — enligt Harringay — började en märkvärdig
strid. Harringay slungade ut sin röda färg och taflan
krumbuktade och strök af den, allt efter som han
smetade dit den. »Två mästerstycken», sade den onde
anden. »Två otvifvelaktiga mästerstycken för en
Chelseaartists själ. Äro vi ense?» Harringay svarade med
svinborsten.
Under några minuter hördes ingenting utom
penseln som gick på, och italienaren som spottade och
skrek. En del af penseldragen uppfångade han på sin
arm och hand, fastän Harringay ofta nog lurade hans
vaksamhet. Nu började färgen på paletten tryta och
de två fienderna stodo andtrutna och betraktade
hvarandra. Taflan var så nersmord med rödt, att den
såg ut som om den rullat omkring i ett slaktarhus,
och den var otäckt andtruten och kände sig mycket
obehaglig, våt utaf färgen som rann ner för halsen på
den. Men första sammandrabbningen var likväl på det
hela taget till dess favör. »Tänk», sade den, tappert
hållande fast vid sitt förslag, »två första klassens
mästerstycken — i olika stilar. Hvardera lika bra som
katedralen i —»
»Nu vet jag», sade Harringay, och rusade ut ur
ateliern och utefter korridoren till sin frus toilettrum.
En minut därefter var han tillbaka med en stor
bleckdosa med emaljfärg — Hedge Sparrows Egg Tint
var det, och en borste. Då han fick sikte på detta
böljade den artistiska djäfvulen att skrika. »Tre
mästerstycken — öfverdådiga mästerstycken.»
Harringay gaf ett streck tvärs öfver demonen och
fullföljde attacken med en klatsch i ögat. Man hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
