Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aepyornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några af de ägg jag fick voro en och en half fot långa.
Träsket beskrifver en rundel och är dessutom nästan
salt. Nå. — Sådant bråk jag hade med dem! Jag fann
dem af en ren tillfällighet. Vi voro ute och letade
efter ägg, jag och två infödingar, i en af de där
besynnerliga kanoterna, som äro sammanbundna med rep,
och på samma gång hittade vi benen. Vi hade ett tält
och proviant för fyra dar och vi tältade på en af de
fastare platserna. Att tänka på det, gör att jag omigen
känner den där gamla tjärlukten. Det är lustigt nog.
Ni går och känner efter i dyn med järnstänger, ser ni.
Vanligtvis gå äggen i kras. Jag undrar hur längesen
det är, som de där Aepyornis verkligen lefde.
Missionärerna påstå, att infödingarna ha legender om dem
från den tiden de lefde, men jag har själf aldrig hört
några dylika historier.[1] Men bestämdt voro de ägg,
vi hittade, så färska, som om de blifvit lagda just nyss.
En af mina niggerpojkar lät ett falla på en klippa så
att det gick sönder, då han bar ned det till båten.
Så jag dängde den slyngeln! Men färskt var det som
nylagdt, inte spår till lukt, och dess mor hade varit
död kanske under de senaste fyra hundra åren. Han
sade att en hundrafoting bitit honom. Men jag håller
på att komma från historien. Vi hade behöft hela
dagen för att gräfva i den där dyn och få ut äggen
hela, och vi voro alla betäckta med otäck svart smörja,
och jag var naturligtvis vid mycket dåligt lynne. Så
vidt jag vet, äro de de enda ägg, som någonsin fåtts
fram hela. Jag gick sedan för att se på dem, som de
ha i det naturhistoriska museet i London; de voro alla
i bitar, som fogats ihop som mosaik, och somliga bitar
fattades. Mina voro hela, och jag tänkte blåsa ut dem
när jag kom tillbaka. Naturligtvis var jag förargad åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
