Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att se oss, och medgaf villigt att han var hemma,
och att Wade hade rätt i hvad han sade. Min
syster, med hvilken han var förlofvad, yrkade att få komma
till honom, och kunde dagligen sitta timmar igenom
hos honom under det han talade om sin strand. Då
han fick hålla hennes hand tycktes han blifva
ofantligt lättad. Han förklarade, att — när han lämnade
colleget och åkte hem — han bodde i Hampstead —,
föreföll det honom som om vi åkte tvärs genom en
sandbacke — det var fullkomligt mörkt tills vi åter
döko fram — och genom klippor och träd och fasta
kroppar, och när han fördes till sitt eget rum fick han
svindel och blef nästan ursinnigt rädd för att falla,
emedan det, att gå upp för trapporna, tycktes honom
som att lyftas trettio eller fyrtio fot öfver klipporna
på hans inbillade ö. Han sade oupphörligt, att han
skulle komma att slå i kras alla äggen. Slutet var att
vi voro tvungna föra ned honom till hans fars
väntrum och där lägga honom på en soffa.
Han beskref ön som en i det hela öde plats med
mycket litet vegetation, utom litet torfliknande mossor
och en massa nakna klippor. Där funnos massor af
pinguiner, och de gjorde klipporna hvita och
obehagliga att se på. Hafvet var ofta upprördt och en gång
förekom en åska med storm, och han låg och skrek
vid de tysta blixtarna. En eller två gånger syntes
fartyg från stranden, men endast under de första två
eller tre dagarna. Han sade, att det var mycket
komiskt att se hur pinguinerna vankade tvärs igenom
honom, och huruledes han tycktes ligga midt ibland
dem utan att oroa dem.
Jag mins en märkvärdig sak, och det var när han
mycket längtade efter att röka. Vi satte en pipa i
hans hand — han nästan stack ut sitt ena öga med
den — och tände den åt honom, men han hade
ingen smak af den. Jag har sedan funnit att det är sak
samma med mig — jag vet ej om det är det vanliga med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
