- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
154

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla — att jag ej har njutning af rökande, om jag ej
ser röken.

Men den konstigaste delen af denna vision kom,
då Wade skickade ut honom i en badvagn för att få
frisk luft. Davidsons hyrde en sådan och fingo sin
döfva och envisa betjänt, Widgery, att följa med och
öfvervaka den. Widgerys åskådningar om hälsosamma
utflykter voro säregna. Min syster, som varit på
besök i hundhemmet, mötte dem i Camden Town, nära
Kings Cross, under det att Widgery belåtet trafvade
framåt och Davidson tydligen var djupt olycklig och på
sitt svaga, blinda sätt förgäfves försökte ådraga sig
Widgerys uppmärksamhet.

Han riktigt grät, när min syster talade till honom.
»O, för mig ut ur detta förfärliga mörker!», sade han
och kände efter hennes hand, »jag måste ut ur det
eller dö.» Han kunde inte alls förklara hvad som gick
åt honom, men min syster afgjorde, att han måste hem,
och så snart de nu färdades uppåt Hampstead Hill
tycktes förfäran lämna honom. Han sade, att det
gjorde godt att återse stjärnorna, fastän det då var
middagstid och en solskensdag.

»Det tycktes», berättade han mig sedan, »som
om jag motståndslöst fördes mot vattnet. Jag var i
början mycket förskräckt. Naturligtvis var det natt
där — förtjusande natt.»

»Naturligtvis?» frågade jag, ty det slog mig såsom
besynnerligt.

»Naturligtvis», sade han. »Det är alltid natt där,
när det är dag här. — Nå, vi gingo rakt ned i
vattnet, som låg lugnt och skinande i månskenet — en
bred dyning, som tycktes blifva bredare och slätare då
jag kom ned i den. Ytan glänste som ett skinn —
det kunde hafva varit tom rymd därinunder oaktadt
allt hvad jag kunde sagt för motsatsen. Mycket
långsamt kröp vattnet uppåt till mina ögon, ty jag gled
snedt ned uti det. Sedan dök jag under och skinnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free