Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
vinden i djupa orgeltoner, det knastrade
och skramlade hemskt i de hvälfda
fönsterna, och månan kastade sitt bleka sken just
på den hemlighetsfulla väggen, der det
rysliga krafsandet låtit höra sig. Jag trodde
mig der upptäcka blodfläckar. Fröken A d
elli eid, som ännu beständigt höll mig vid
handen, måste hafva känt den isande köld,
som genomfor mig: livad fattas er, hvad
fattas er? frågade hon sagta, ni blir ju
alldeles stel? — Nå vänta, jag vill tipplifva
er. Vet ni att Baronessan är högst otålig
att se er? — Förr tror hon ej att den
glupande vargen verkligen icke sönderslitit er.
Hon är ganska ängslig. — Aj, aj min vän,
huru ni har förvandlat Serapliine! Ännu
alldrig såg jag henne i en sådan sinnesoro!
— Bevars! — hvad pulsen nu börjar att
slå häftigt — Huru hastigt har ej den
stelnade Herrn fått nytt lif! — Nej, kom nu,
men sagta — vi måste skynda ti FI den
väntande Baronessan! — Jag lät tigande föra
mig. Det sätt hvarpå Adelheid taladeom
Baronessan syntes mig ovärdigt; och
hennes antydningar på ett hemligt förstånd
mellan oss— alldeles gemena. När jag
inträdde med Adelheid, kom Seraphine
hastigt med ett sakta ack! tre fyra steg
emot mig; sedan blef hon, liksom
besinnande sig, stående mitt i rummet, jag
vågade att fatta hennes hand och trycka den
till mina läppar. Baronessan lät sin hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
