Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’hvila i min under det hon sade: Men min.
-Gud! är det då er kallelse att strida med
vargar? vet. ni ej att Orpheus’s,
Am-phion’s fabelaktiga lider längesedan äro
förbi, och att vilddjuren alldeles förlorat
all respekt för stora sångare? — Denna
behagliga vändning, lYvärigenom Baronessan
gjorde all misstydning af hennes lifliga
deltagande omöjlig, återförde mig i
ögonblicket till den -riktiga ton och takt jag borde
iakttaga. Jag vet ej sjelf huru det kom,
att jag i stället för att som vanligt intaga
min plats vid instrumentet satte mig
bredvid Baronessan på kanapeen. Med de
orden: Huru råkade ni då i denna fara?
yttrade sig våra sinnens öfverensstämmelse-,
att i dag ej skulle blifva frågan om musik’,
utan samtal intaga dess ställe. Sedan jag
berättat mitt äfventyr i skogen, omnämnt
Baronens lifliga deltagande, med en lätt
antydan att jag ej väntat att finna denna
känslofullhet hos honom, inföll Baronessan
med vek nästan sorgsen röst: Ack! huru
hård och sträf måste ej Baronen förekomma
er»-men tro mig, endast under sitt vistanr
de inom dessa hemska murar, endast
under den vilda jagten i dessa ödsliga skogar
ändrar sig hela hans väsende, åtminstone
hela hans yttre uppförande, livad som i
synnerhet så helt och hållet förstämmer
honom, är den tanken som beständigt
förföljer honom, att något ganska fasansfullt
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
