Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»341
mon rasar ner från bergen, vi få ett
förskräckligt oväder". Skulle ni ej tillåta
mig min herre, att träda in i er boning,
för att hvila och vederqvicka mig till
fortsättande af min resa?" Ack herre,
svarade den bedröfvade Andreas, ni
kommer i en nödens och eländets boning, utom
en stol på hvilken ni kan hvila er, förmår
jag icke bjuda er den ringaste
vederqvickelse. Min stackars sjuka hustru lider
sjelf brist derpå, ocli min dräng, som jag
skickat till Fulda, återkommer ej förrän
sent i afton med några förfriskningar.
Under dessa orden hade de inträdt i rummet.
Den främmande aftog sin mössa och
kappa, under hvilken han bar en rensel och
ett litet skrin. Han framdrog äfven eu
dolk och tvenne puffertar. Andreas
trädde till Georginas säng, hon låg i ett
sanslöst tillstånd. Den främmande
närmade sig äfven, betraktade länge den
sjuka; med skarpa, betänksamma blickar,
fattade han hennes hand och undersökta
noga pulsens slag. När Andreas nu full
af förtviflan utropade: Ack Gud! nu dör
hon väl? svarade den främmande: Visst
icke, min vän var blott lugn. Det felas
er hustru intet annat än kraftig, sund
föda, och för det första skall ett läkemedel,
som på en gång retar och styrker, göra
bästa nyttan. Jag är väl ingen läkare utan
snarare en köpman, men likväl ej oerfaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
