Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»341
sa, var del försvunnit. Han fällde icke
mera nägot enda djur, och endast hans
dräng, en öfvad skytt, förskaffade det
villebråd han var pligtig att leverera
Grefven af Vach. - En gång satt han bredvid
Ge or gin as säng, de stirrande blickarna
träffade på den älskade qvinnan, som i
högsta grad afmattad knapt mera andades.
I dyster, tonlös smärta hade han fattat
hennes hand, och hörde ej på den späda
gossens qvidande, som i brist af näring
;var nära att försmäkta. Drängen hade
redan tidigt på morgonen begifvit sig till
Fulda, i afsigt att för de sista
hopsparda styfrarna anskaffa några förfriskningar
åt den sjuka. Intet menskligt, tröstande
väsende fanns i grannskapet, endast
stormen hvinade i skorrande hemska
klagotoner genom de svarta" tallarna, och
dog-garna tjöto liksom i tröstlös jämmer om»
kring sin olycklige herre. Då hörde
Andreas på en gång ett prasslande utanför
huset liksom af menskliga fotsteg. Han
trodde det var den återkommande
drängen, ehuru ban ej kunde vänta honom så
tidigt tillbaka, men hundarna sprungo ut
och skällde häftigt. Det måste vara eu
främmande. Andreas geck sjelf ut, Då
trädde en lång, mager man emot honom,
insvept i en grå kappa och en resmössa
djupt nedtryckt i ansigtet. "Jag har gått
.vilse i skogen, sade den främmande, stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
